Cão da Serra da Estrela, eller Estrela Mountain dog som den kallas i engelskspråkiga länder, är en urgammal ras. Den är framavlad under hundratals år för att vakta flocken med får eller getter.

Kort om rasen

Rasen kommer från Estrelabergen, ett bergsmassiv beläget i de norra delarna av nuvarande Portugal.

Endast de individer som klarade av de tuffa villkoren i bergen fick föra sina gener vidare. Detta fick till följd att Estrelan blev en stor, stark, uthållig, snabb och trogen ras.

Det är en ras som ska vakta sin flock mot såväl varg och björn som boskapstjuvar.

I många fall lämnas den tidvis ensam med sin flock och måste därför klara av att snabbt fatta egna beslut. Den får inte heller ha så stor jaktinstinkt eftersom det skulle kunna få till följd att fåren blev lämnade ensamma om hunden gav sig av.

Det är en ”vandrande ras”, dvs den kan vandra långa sträckor för att vakta det den betraktar som sitt revir. I dagens samhälle är hundägarens revir oftast betydligt mindre än vad Estrelan anser. Är ägorna inte ordentligt inhägnade kommer Estrelan att ge sig ut på långa vandringar på egen hand.

Estrelan är inte en lätt ras att äga, den kräver mycket vägledning under hela dess liv. Allt som du vill att din Estrela ska göra måste du motivera den till. Den är intelligent och anser den inte att det lönar sig att göra som du säger, så gör den inte heller det. Du kan inte heller muta den med vare sig godis eller leksaker om den inte är motiverad. Det är inte en hund som lämpar sig för vem som helst.

Var kommer namnet ifrån?

Cão da Serra da Estrela, som ska uttalas ungefär ”kown da serra d’schtrela” är portugisiska och betyder fritt översatt ”Hunden från stjärnbergen”.

Viktigt att veta är att Estrela stavas med endast ett ”l”, inte som spanskans Estrella.

I de engelskspråkiga länderna heter rasen ”Estrela mountain dog”, vilket även är det äldre svenska namnet. Svenska rasklubben beslöt dock för ett antal år sedan att byta till det portugisiska namnet. Därför förekommer fortfarande det äldre namnet i olika register.

Historien om Cão da Serra da Estrela

Riktigt hur gammal Estrelarasen är vet man inte, men helt klart är att det är en av de äldsta raserna på Iberiska halvön. Troligtvis kom de med romarna när de koloniserade Iberiska halvön eller med Morerna när de invaderade halvön år 711.

Den första kända texten där Estrelan nämns är i en dikt, Viriato Tragico, skriven av Bras Garcia de Mascarenhas som levde i Estrelabergen, mellan 1596-1650.

Rasen har naturligtvis utvecklats under alla dessa år. Ett mycket hårt liv i bergsmassivet krävde, förutom storleken, styrkan och smidigheten, en hund som kunde leva på knappa matransoner, en tjock päls som skulle klara såväl sträng kyla som hög värme och ett vakande och misstänksamt temperament. Samtidigt måste den själv kunna fatta blixtsnabba beslut i olika situationer där det gällde att försvara sin flock.

Estrelabergen är ett otillgängligt och isolerat område vilket gjorde att människor och djur levde opåverkade av övriga samhällsutvecklingen långt in på 1900-talet. Därför var Cão da Serra da Estrela relativt okänd utanför området och de få hundar som exporterades till övriga världen ställdes sällan ut på några hundutställningar.

Utrotningshotad

Portugiserna ansåg tidigare att utländska hundraser hade högre status på hundutställningar. Samtidigt kastrerades många av Cão da Serra da Estrelas eftersom de som rena arbetshundar var tvungna att hållas kvar hos flocken. Detta fick rasen att minska drastiskt i antal och när så vargstammen också krympte så hotades rasen faktiskt av utrotning under 1960-70-talen.

Den portugisiska revolutionen 1974 bidrog dock till rasens överlevnad. Plötsligt blev utställningsvärlden, som tidigare mest varit för de välbeställda också tillgänglig för arbetare och deras hundar. Dessutom ökade kriminaliteten i revolutionens spår och vakthundar blev en viktig resurs.

1974 exporterades en dräktig Estrelatik till Storbritannien, det är den första registrerade hunden utanför Portugal. Med största sannolikhet hade rasen exporterats även tidigare men parades då troligen upp med andra raser. 1978 importerades de första Estrelorna till Norge, Sverige och Holland. De hundarna kom från en kennel i Storbritannien.

Numera samverkar de olika ländernas Estrela-klubbar och hundar förs mellan länderna för att få en sund avelsbas.

Lång- och korthårig variant

Cão da Serra da Estrela finns i två olika hårlag, en kort- och en långhårig variant. De kom till då den första rasstandarden, som godkändes 1934 skrevs. Båda varianterna ska dock ha underull och täckhår, med riklig behåring på nacke, svans och benens baksidor.

Från början var de korthåriga hundarna flest i de södra delarna av Estrelabergen, i Manteigas-området, medan den långhåriga varianten främst fanns de nordligare delarna, Seia och Gouveia. Men eftersom hundarna vandrade fritt och parade sig med varandra var det ingen som höll ordning på vilket hårlag den enskilda hunden egentligen hade. Generellt sett var det den korthåriga varianten som dominerade.

I dag är den långhåriga Estrelan vanligast och den korthåriga är relativt sällsynt. Några av herdefamiljerna i Estrelabergen försöker dock att bevara den korthåriga varianten, den är oftast mer praktisk som arbetshund.

Hur arbetar en Estrela?

Cão da Serra da Estrela är en arbetande ras som får växa upp tillsammans med herden, hans familj och boskap. Hunden ska leva i samförstånd med boskapen och vara en del av deras flock. Den ska vara alert och vaksam på minsta onormalt beteende hos fåren för att vid behov kunna försvara dem.

Estrelan är ingen vallhund av egentlig mening, en Border Collie t.ex vallar boskapen genom att ”skrämma dem” med sitt stirrande och sin hukande kroppsställning. Det beteendet kräver stora öppna ytor där herden kan styra hundarna och boskapen med sina kommandon. En Border Collie följer herden, inte boskapen. I bergen fungerar inte ett sådant arbetssätt, hundarna skulle t.ex kunna skrämma fåren utför klippavsatser och herden ska dessutom kunna lämna hunden och boskapen ensamma.

Eftersom Estrelan blir en del av boskapsflocken leder den djuren enbart genom sin existens. Uppfattar hunden ett hot ställer den sig i utkanten av flocken och bevakar inkräktaren. Kommer inkräktaren närmare, varnar Estrelan genom skarpa skall. Hunden kommer också att variera mellan att gå närmare inkräktaren och backa närmare flocken, på så sätt drar den all uppmärksamhet till sig själv. Skulle rovdjuret trots detta närma sig flocken kommer Estrelan att sänka sin kroppsställning och låta ett dovt morrande höras. I det läget brukar de allra flesta inkräktare ge sig av självmant, för trots att bergstrakterna tidigare hade väldigt gott om varg inträffade sällan några riktiga angrepp.

Skulle inkräktaren trots allt ge sig på en Estrela så är hunden utrustad med stora kraftiga käkar, rejäla framtassar som den gärna arbetar med och den för boskapsvaktande raser så karaktäristiska skinnpåsen på bröstkorgen. Den skinnpåsen är till för att ev. bett från en angripare ska ta i skinnet och inte i strupen. Estrelan har också för sin storlek förhållandevis små öron som är svagt vikta bakåt, detta också för att en angripare inte ska ha så lätt att få tag på dem.

Estrelan i dagens samhälle

Cão da Serra da Estrela är en relativt liten ras i Sverige, men det finns en väl fungerande rasklubb med flera seriösa uppfödare. Alla är måna om att hitta bra hem till de valpar som föds, därför paras inte hundarna speciellt ofta. Det kan gå både ett och två år utan att några nya kullar föds.

Flera av de Estrelor som idag finns i Sverige bor på gårdar tillsammans med sin familj. Men det finns också de som bor i städerna, främst då i villor. En Estrela vill gärna ha utrymme att röra sig på, så bor du i lägenhet är Estrela kanske inte det bästa valet.

Dessutom måste du tänka på att en Estrela är en vakthund som varnar med skall. Skallet kommer du inte att kunna arbeta bort, men med mycket träning kan du få den till att inte skälla i tid och otid. Dessutom kommer du att under lång tid få arbeta med att lära hunden hur mycket den ska vakta. Bor du i ett villaområde vill du kanske inte att den varnar för alla människor, hundar, cyklister m.m. som råkar passera din tomt.

Eftersom rasen är intelligent och måste kunna fatta egna beslut lyder en Estrela inte alltid dig. Om du använder en hårdhänt uppfostran kommer du inte att få en lydig hund. Många anser därför att den är envis, egensinnig och omedgörlig, men det gäller för dig att hitta det som motiverar hunden till att lyda dig. Då kommer du garanterat ha en trogen vän för livet!

Som ägare till en Estrela gäller det att hägna in sin tomt ordentligt, annars kommer den att patrullera av ”sitt” revir på egen hand. En Estrelas revir är inte bara din villatomt eller ditt kvarter, det är snarare din stadsdel inklusive alla allmänna platser! Vill du kunna ha din hund lös måste det tränas mycket ordentligt redan då den är valp. Rekommendationen är annars att aldrig släppa en Estrela lös om du inte är väldigt långt från annan civilisation.

En Cão da Serra da Estrela är en mycket trogen hund. Behandlar du den väl kommer du garanterat ha en härlig familjemedlem under många år framåt. Risken är också stor att familjen så småningom utökas med ytterligare exemplar av denna underbara ras.

Snabbfakta om Cão da Serra da Estrela